Cerebellär hypoplasi är en sällsynt neurologisk sjukdom som kan drabba djur, särskilt tamdjur (hundar och katter). Orsakerna till sjukdomen är medfödda - det vill säga patienten föds med tillståndet - och ett av de första tecknen på att en katt har ett funktionshinder är att den saknar balans under de första månaderna. Men är hypoplasi allvarligt? Hur är det att leva med en katt som har sjukdomen?

Även om fall är sällsynta hittade vi en kattunge som diagnostiserades med cerebellär hypoplasi och har fått all nödvändig vård från familjen: Nala (@nalaequilibrista ). För att bättre förstå hur patologin manifesterar sig och hur rutinen för en katt utan balans fungerar, har vi utarbetat en speciell artikel om ämnet.

Cerebellär hypoplasi hos katter: vad är det och hur påverkar det djuren?

Cerebellär hypoplasi - även kallad cerebral hypoplasi - är en sjukdom som kännetecknas av medfödd missbildning av lillhjärnan. Organet är beläget mellan hjärnan och hjärnstammen och ansvarar för samordning av rörelser och balans hos kattdjur. Det innebär i praktiken att detta är en sjukdom som lämnar katten utan balans och utan motorisk samordning.

De huvudsakliga symtomen på sjukdomen är

• Okoordinerade rörelser
• Svårighet att stå på alla fyra
• Överdrivna men felaktiga hopp
• Skakningar i huvudet
• Frekventa förändringar i kroppshållningen

Orsakerna till problemet är vanligtvis förknippade med felint panleukopenivirus, som överförs från modern till fostret under dräktigheten. Vid cerebellär hypoplasi uppvisar katter vanligtvis sjukdomen tidigt i livet.

Nalas berättelse: misstanke om och diagnos av sjukdomen

Inte bara namnet på katten Nala, som syftar på karaktären i Lejonkungen, visar hennes vilja att överleva! Laura Cruz kattunge räddades från gatan när den var cirka 15 dagar gammal, tillsammans med sin mamma och tre bröder. "Redan i min första kontakt med henne märkte jag att något var annorlunda, eftersom hon var mindre bestämd än sina bröder och skakade mycket på huvudet", säger Laura Cruz.Trots den inledande misstanken var det först efter de första stegen som allt blev tydligare: "När bröderna började ta sina första steg blev det uppenbart att något var fel, eftersom hon inte kunde gå utan att falla i sidled och hennes ben skakade för mycket."

Efter att ha insett att katten var obalanserad och hade skakningar i tassarna beslutade vårdaren att ta Nala till en neurolog, där neurologiska tester utfördes och kortikosteroidbehandling inleddes för att se om det förbättrades. "Läkaren hade redan kommenterat att det kunde vara något relaterat till cerebellum, men vi var tvungna att göra behandlingen under några veckor för att vara säkra.Det skedde ingen förändring när vi använde läkemedlet och när vi återvände till neurologen gjorde han om testerna och bekräftade att det var cerebellär hypoplasi."

Diagnosen ställdes när Nala var två och en halv månad gammal. Efter att ha upptäckt att kattungen inte skulle ha samma rörelser som andra djur beslutade Laura att adoptera henne permanent. "Nu organiserar vi en magnetkameraundersökning för att bättre förstå hur allvarlig hennes cerebellära hypoplasi är."

Hur ser vardagen ut för en kattunge med cerebellär hypoplasi?

En katt med cerebral hypoplasi behöver mer vård och uppmärksamhet, men kan leva normalt inom sina begränsningar och med vissa anpassningar. I fallet med Nala, till exempel, säger förmyndaren att en stor oro för familjen är att hon är en katt utan balans och att hon inte kan stå upprätt, med alla fyra tassarna vilande på golvet. "Hon tar sig runt genom att kasta sig själv från sida till sida och geDet gör att hon ofta slår i huvudet, så vi var tvungna att göra vissa anpassningar som att lägga skummattor på de ställen där hon sitter mest."

Ett annat problem är att katten med cerebellär hypoplasi, till skillnad från andra katter, inte kan använda kattlådan eftersom hon inte har balansen för att göra behoven. "Hon använder hygieniska mattor, hon gör behoven liggande. När det gäller mat kan Nala äta ensam och vi lämnar alltid en kruka med torrfoder nära henne. Med vatten är det mer komplicerat, eftersom hon slutar ramla nerovanpå krukorna och blir blöta, men vi gör försök med vattentråg för tyngre katter."

Annars har en katt utan balans som Nala samma vanor som vilket husdjur som helst. Hon gillar påsar, älskar att sova och har en säng bara för henne. Laura förklarar att allt måste vara på golvnivå, eftersom hon inte kan hoppa och inte har reflexerna att falla på fötterna. "Nalinha har lärt sig att anpassa sig till sitt tillstånd. Så hon går till hygienmattan själv, hon kan äta själv och om hon behöver, går hon på toaletten.Hon lyckas också - på sitt eget lilla sätt - ta sig runt i huset och leta efter oss. Hon är väldigt smart!"

Akupunktur och veterinärfysioterapi har förbättrat Nalas livskvalitet

Även om det inte finns något botemedel mot cerebellär hypoplasi hos katter, är det möjligt att investera i behandlingar som säkerställer patienternas välbefinnande och förbättrar deras livskvalitet. Veterinär akupunktur, liksom fysioterapi för djur, är bra hjälpmedel vid dessa tillfällen. Nala, till exempel, har genomgått behandling och resultaten har varit mycket positiva. Detta är vad vårdaren berättar för oss: "Vi började behandlingenJag har märkt att hon har bättre balans, hon kan ligga ner utan att tippa åt sidan och ibland tar hon några steg (2 eller 3) innan hon ramlar. Hon kunde inte göra något av detta innan behandlingen! Hon är bara 8 månader gammal, så jag hoppas verkligen att hon ska få en bättre livskvalitet."

Att leva med en funktionshindrad katt kräver vissa förändringar i rutinerna

Husdjur med funktionsnedsättningar kan vara mycket lyckliga, men de förändrar livet för förmyndaren och behöver ett utrymme som är helt anpassat till deras behov. "Att anpassa rutinen för att vara med Nala är inte lätt, eftersom hon inte kan vara ensam under lång tid, eftersom hon är beroende av oss för vissa saker. När jag behöver tillbringa timmar utomhus litar jag på att min mamma eller min fästman ska stanna hos henne. Att lämna hennehelt ensam under en längre tid känns inte bra, eftersom jag inte vet om hon kommer att kunna dricka vatten eller om hon kommer att vända på kannan och bli alldeles blöt. Det finns inget sätt att veta om hon kommer att kunna nå toalettmattan för att gå på pottan, eller om det slutar med att hon gör det på vägen och blir smutsig."

Förutom djurets beroende av ägarna är det också viktigt att tänka på situationer som resor och hälsoproblem. "I hennes fall är till exempel en kastrering av en katt inte bara en kastrering. Allt måste tänkas igenom och anpassas med tanke på hennes neurologiska särdrag, så jag rådgör alltid med veterinärer."

Trots utmaningarna på vägen ger adoptionen av en katt - funktionshindrad eller inte - hela familjen mycket glädje. "Även om jag gör allt i min makt för att se till att hon får en bra livskvalitet oroar jag mig fortfarande mycket för hur jag ska göra det så enkelt som möjligt för henne, så att Nalinha trots sina begränsningar och sitt annorlunda och mycket speciella sätt får det bästa liv som är möjligt!"