Har du någonsin undrat hur en hunds anatomi ser ut? Det kanske inte verkar så, men den mjuka pälsen döljer ett komplext och robust skelett, med många fler ben än människor! Bara för att ge dig en uppfattning, medan en vuxen individ har 206 ben har en vuxen hund mer än 300 - men det slutar inte där! Även svansen hos detta djur har ryggkotor och därför, i fallet med hunden, är skelettet uppdelat i flera delar:huvud, nacke, bål, lemmar och svans. Om du vill lära dig mer om hundens ben kan du läsa den här artikeln som Patas har förberett åt dig.

Hundens anatomi har mer än trehundra ben!

När det gäller hundens anatomi förändras benen beroende på djurets ras och kön. I genomsnitt har hundar 319 till 321 ben och katter har upp till 230 ben, medan det mänskliga skelettet består av 206 ben.

En annan skillnad mellan hundens och människans skelett är tänderna: jämfört med människans tandbåge är hörntänderna starkare och mer robusta, med välutvecklade hörntänder. En intressant detalj är att eftersom de är fyrfotadjur är ryggraden hos hundar (och även hos kattdjur) en bro som stöder hela deras vikt, medan vår ryggrad fungerar som en stödbas för att hålla oss upprätt

I allmänhet är sammansättningen av hundens anatomi densamma för alla raser, men det finns en kategori för varje typ av nosparti: en brachycephalisk ras har ett kort nosparti, mesocephalic är ett medium nosparti och dolichocephalic är de längsta.

Kotorna i hundens skelett har fyra delar: cervikala, thorakala, lumbala och kaudala.

En hunds ryggkotor består av udda, oregelbundna ben som löper från huvudet till svansen. De är gjorda för att skydda olika organ, särskilt ryggmärgen, och stöder djurets hela vikt och är viktiga för rörelseförmåga och flexibilitet.

Precis som katter har de sju halskotor, 13 bröstkotor, 7 ländkotor och upp till 20 kaudala kotor. Men medan katter har mer flexibilitet i ryggraden har hundar mer fasthet. Om du är nyfiken på hur hundskelettet är uppdelat, kolla in listan nedan som beskriver var och en av dem:

• Cervikala ryggkotor: är förbundna vid basen av nacken och håller en del av skulderbladet som finns i bröstkorgsregionen. I grund och botten är de den beniga basen av nacken.
• Bröstkotor: med utsidan längst ner och bröstkorgen längst bak, dessa komponenter säkrar revbenen och organen i buken samt skulderbladet. De är breda, starka och förbinder en stor del av bröstkorgen.
• Ländryggskotor: är den starkaste och tjockaste delen som bär upp hela hundens ryggrad (vilket gör den mer mottaglig för benproblem). De är de största ryggkotorna i ryggraden och stöder även korsbenet, som är triangulärt med en uppsättning sammansmälta ryggkotor.
• Kaudala ryggkotor: är bokstavligen hundens svans. Antalet ben varierar beroende på ras, från fem till 20 ryggkotor. De är anslutna till ryggraden och är grundläggande för att uttrycka hundens känslor, eftersom de är en förlängning av ryggraden. Därför är det extremt farligt att dra i hundens svans eller klippa den för estetiska ändamål - det kan påverka rörligheten.

Hundskelett: frambenen börjar vid skulderbladet

• Scapula: Scapula är ett platt ben som möjliggör olika rörelser i bröstväggen, stöder musklerna i regionen och artikulerar distalt med humerus.
• Humerus: anses vara "hundens axel". Den är proximalt relaterad till scapula och distalt till radius och ulna.
• Radius och ulna: Dessa bildar hundens "arm". Radius är bakre och ulna är undre. Båda är långa och stöder varandra under rörelse.
• Karpus, metakarpus och falanger: carpus är handflatan, metacarpus sammanbinder handflatan och fingrarna och phalanges är tårna på hundens tass. Carpus och metacarpals har sesamoider, som möjliggör rörelse. Hundens framben, liksom kattens, har fem phalanges, fyra långa och den femte liten, som en tumme. Hundens tassar skyddas av trampdynor och de klassificeras som ett digitigraderande djur.

Hundens ben är starka i bäckenregionen

Bäckenbenen bär upp till 40% av djurets vikt och är mer robusta på grund av funktionen att driva förflyttning och stödja kroppen. Det är uppdelat i: bäcken, lårben, patella, skenben och vadben och tarsus och framåt.

• Bäcken: är bäckenregionen som bildas av bäckenbältet med ilium, ischium och pubis. Den ansvarar för att fixera de nedre extremiteterna och stabilisera bäckenbottenmusklerna.
• Lårben: är ett cylindriskt ben mellan bäckenet och knäskålen, som ger mer stöd för benet.
• Patella: ses som "hundens knä". Det är ett kort sesamben som artikulerar distalt med lårbenet och förbinder flera muskler i regionen.
• Tibia och fibula: Skenbenet är ett långt, stort ben som lårbenet och dess funktion är att överföra mekanisk kraft. Vadbenet fungerar som muskelfäste.
• Tarsus, metatarsus och falanger: Liksom framtassarna är tarsus handflatan, falangerna fingrarna och metatarsus förbinder dem med varandra. Till skillnad från framtassarna saknar de den femte falangen, men har naglar fyllda med keratin och läderhud vid roten.

Hundskallen innehåller också flera ben från hunden

Hundens skalle består av en överkäke med en underkäke, ett framtandsben, palatala sprickor i nosregionen, näsborrarna böjda för att släppa igenom luft, en överkäke på varje sida, ett pannben, ett interparietalt ben, ett parietalt ben, ett occipitalben och ett temporalben. Det senare har en temporomandibulär led, som ansvarar för rörelsen att öppna och stänga munnen. Dessutom har skallen ett bentårkanaler för varje öga och två trumhinnor som skyddar hörseln.

Hundtänderna har två faser: en som utvecklas medan de är valpar och en som ersätter den första mellan den fjärde och sjätte levnadsmånaden. De långa hörntänderna underlättar tuggandet av hundmat och resten av tänderna används för att mala maten.

Är skelettet hos en "korvhund" annorlunda?

Det finns alltid en hel del nyfikenhet kring korvhundens skelett. När allt kommer omkring drar den långsträckta bålen och de korta benen, som kännetecknar rasen, mycket uppmärksamhet. Anatomin hos denna ras, som skapades av tyska jägare och utvecklades för att jaga kaniner i hålor (därav denna form), är dock densamma som hos andra hundar. Skillnaden ligger dock i den längre ryggen och lemmarnaTaxen är dock benägen att drabbas av olika ryggradsproblem som dysplasi och "papegojnäbb" (spondylos).